När jag var "liten"...en liten historia...
Har precis kollat på du är vad du äter och jag fattar bara inte varför "familjen" inte försökte lite mer.
Jag var också lite överviktig när jag var barn, mestadels pga. min depression, som ledde till att jag mestadels ville vara ensam på mitt rum. Och dels pga. lite tidig utveckling, och FYFAN vad jag skämdes över mig själv.
Ville aldrig visa mig, och sånt och sånt...mobbad, och sånt och sånt...
Men HELA TIDEN, försökte jag banta, hit och dit..."Svälte" mig på veckodagarna, och hetsåt på helgerna.
På veckodagarna åt jag typ kanske en banan till frukost, eller gurka, och pytte, pytte lite till middag...
Jag kunde knappt någonting om kalorier när jag var yngre.
En "kompis" till mig sa att "om man inte äter på en vecka, så får man anorexi!"
SJÄLVKLART, var jag bara tvungen att försöka, lyckades bara 5 dagar, och hetsåt sedan på fredagen. Drack bara FUN-light de där dagarna...
Innan jag började 7:an var det dags för ett nytt försök, då åt jag INGENTING, inte EN ENDA kalori, inte ens FUN-light. På 14 dagar.. Jag kunde knappt gå de sista dagarna, och jag var yr hela tiden, jag gömde mat osv...osv...
Ja, jag har hållit på i nästan hela mitt liv, började väl när jag var 10-11 år nått sånt.
En liten bakgrunds historia, om mig...
Kollade också på Du är vad du äter. Ush för hur barnen såg ut, det var läskigt :| Streck på magen och sånt, och att tjejen vägde mer än sin mamma - shit..
