Att bli för smal? Varför?
Varför har jag alltid haft en önskan att bli helt för smal, så folk måste tvinga mig att äta?
Vad är det för knäpp önskan?
Varför vill jag att folk ska oroa sig för mig?
Varför vill jag chocka min familj?
Varför kan jag inte bara sluta bry mig om att bli smal?
Varför kan jag inte hitta något annat att leva för?
Samma gäller mig! Psykisk sjukdom skulle jag vilja påstå
det inlägget skulle kunna vara taget ur mitt huvud! jag känner precis likadant
det är nog rätt vanligt bland ätstörda. Att vilja ha uppmärksamhet, att vilja bli sedd. Det vanliga psykologi-snacket. Kanske fick du före lite uppmärksamhet som barn. Nä, man ska inte tro allt dom säger!! ta hand om dig,
Simone
Du ställer jättebra frågor, som jag tror att alla med liknande funderingar borde tänka på rejält. Jag tänkte en gång ganska likt dig, och det är nog först nu efteråt som jag verkligen förstår vad det handlade om.
¤Det handlade mindre om att vilja ha uppmärksamhet än om att vilja bli sedd för något annat än mina prestationer. Samtidigt som jag ville vara osynlig, inte ville bli sedd som någon som kanske ställer krav eller är jobbig.
¤Jag ville att andra skulle se hur liten och osäker jag kände mig, och att jag mådde dåligt, men utan att behöva säga det. För om jag behövde säga det så syntes det ju inte och då mådde jag inte "tillräckligt dåligt"
¤Jag ville att människor, ffa mina föräldrar, skulle bry sig om mig och tänkte att om jag mår bra och ser frisk ut så är det ingen som kommer att bry sig. Nu var det ingen som gjorde det ändå, men den tanken fanns, framför allt när jag började bli frisk och insåg att jag inte vågade önska att någon skulle bry sig om mig bara för att jag inte var sjuk längre.
¤En annan sak för mig var för att bevisa att jag kunde något som inte alla andra kan. Alla kan inte svälta.
¤Och så handlade det, för mig, även om gränser, att utmana gränser.
Egentligen handlade det inte i första hand om att vara smal, smalare, smalast utan det stod för något helt annat. Kanske mest av allt en önskan att vara någon.
Kram!
